Nyhetsbrev 4-2017

Ögon som åter tindrar av liv och glädje!

1993 kom vi för första gången i direktkontakt med gatubarnen i Cochabamba, Bolivia. Vi möttes av misstänksamhet och ingen ville ha kontakt med oss. Det var också en hotfull stämning och vi höll oss på lite avstånd och beredda att snabbt lämna parken. Men när gatubarnen förstod att vi ville dela ut mat, började barnen och ungdomarna försiktigt komma fram till oss. Vår bolivianska vän Ana María ledde utdelningen av bröd, bananer och chokladmjölk och allt gick lugnt tillväga. Det var ett oförglömligt ögonblick, samtidigt som det var då vi för första gången såg in i ögon utan liv. Det var en skrämmande upplevelse att se barnens mörka livlösa ögon som såg på oss med misstänksamhet. Pojkar i olika åldrar och unga mammor med bebisar ställde sig i kö för att få lite mat, men några av dem vågade sig aldrig fram. Alla sniffade skolim och vi stod tysta som iakttagare av en mycket mörk verklighet. Det var i denna park bland gatubarnen vårt arbete startade och det var för dessa barn på gatan som vi senare öppnade våra två hem. Under de 25 år vi nu arbetat har vi sett många ögon som tänts och börjat tindra av liv.

Gisel (9) berättar om sitt liv på gatan och sin längtan

När Gisel kom till flickhemmet för sju månader sedan, var hon redan märkt av livet på gatan med dåliga vanor och utan reglar och normer. Hon var vild och aggressiv, slog och sparkade de övriga flickorna och personalen. Jimena, vår pedagog berättar: ”Gisel var svår att nå den första tiden men steg för steg lugnade hon sig och hennes liv tog en ny vändning. Nu går Gisel i 2:a klass. Hon är glad och ivrig att lära sig det hon längtade efter redan då hon levde på gatan, nämligen att läsa. Tänk att vi kan ge denna flicka en framtid, det är fantastiskt och ovärderligt.”
Gisel har berättat att när hon bodde på gatan så letade hon efter tidningar bland soporna eftersom hon ville lära sig bokstäver för att kunna läsa. ”Jag ville leva som andra barn, gå till skolan och jag ville ha en egen ryggsäck med böcker”, säger hon. ”Nu har jag fått en ryggsäck där jag kan ha mina anteckningsböcker, skolböcker och färgpennor och nu åker jag buss till skolan tillsammans med de övriga flickorna på hemmet. Den här modellen av en ministad har jag gjort på skolan och jag fick ett bra betyg av min lärare för att hon tyckte att den var så fin.”

Kevin (5) har tre syskon

Kevin är en livlig och vild grabb som kom till pojkhemmet för sex månader sedan. Båda föräldrarna lever i misär och periodvis på gatan och är helt oförmögna att ta hand om Kevin och hans tre syskon.

Sedan tidigare har myndigheterna placerat två av hans syskon, som nu är 14 och 16 år, på våra hem och det tredje barnet har barnavårdsmyndigheten själv tagit hand om eftersom det är en liten bebis. Det är naturligtvis en familjetragedi, men mitt i detta kan vi ge syskonen en framtid och de finns i trygghet på våra hem. Nästa år skall Kevin börja skolan.

Deysi (19) vill utbilda sig till socionom

Vi har mött Deysi många gånger under våra besök på flickhemmet Rosa de Sarón. Deysi kom till flickhemmet när hon var 8 år. Det är en tjej som sprudlar av liv och glädje och som är en riktig tuffing på att spela fotboll och basket, och hennes tacklingar är hårda så det känns. När vi sist var ute i Bolivia gick Deysi den bagar- och konditor utbildning vi har på hemmet parallellt med gymnasiestudierna.

När hon fick frågan varför hon ville utbilda sig till socionom, svarade hon: ”Jag har fått så mycket här på hemmet och nu vill jag själv kunna hjälpa andra på samma sätt genom att jag får en bra utbildning.” Deysi tar sin gymnasieexamen i år och i början av nästa år skall hon försöka klara inträdesproven för att komma in på universitet.

Alex, 23 år till vänster om sin kompis Raul.

Alex (23) studerar och kör buss

Alex är äldst på pojkhemmet El Arca och ett föredöme som de yngre grabbarna ser upp till. Han är som en riktig storebror för de yngre. Han var bara tio år när han kom till oss och som alla de övriga grabbarna med en tragisk bakgrund. ”Jag vet att jag uppförde mig illa de första åren på hemmet. Varför vet jag inte, men efter ett samtal med en av ledarna beslutade jag mig för att ändra mitt uppförande. Då förändrades också mitt liv, jag blev gladare och det började också gå bra i skolan”, berättar Alex.
I dag studerar Alex till elingenjör på universitet. Han hjälper också de yngre grabbarna med skolarbetet, bakar till hemmet och kör även El Arca bussen på helgerna. ”Om El Arca inte hade funnits, vad hade då blivit av mitt liv? Jag är så tacksam till er alla som gett mig denna möjlighet och jag kommer aldrig att glömma vad ni gjort för mig och jag kommer aldrig att glömma mitt hem El Arca.”

Studiestöd till åtta ungdomar

Nästa år kommer vi förhoppningsvis att ha fyra tjejer och fyra grabbar som skall börja på universitet om de klarar intagningarna. Att få möjlighet till utbildning är en viktig del i livet och vi är otroligt glada över att kunna erbjuda den möjligheten till dem som önskar studera vidare. Vi har under de senaste åren kunnat glädja oss över att flera av våra ungdomar har klarat sina universitetsstudier. Under 2017 har vi haft tre flickor och tre pojkar som gått på universitet. Nästa år står vi inför en stor ekonomisk utmaning när ytterligare åtta ungdomar skall börja studera. Det är naturligtvis glädjande att de lyckas i skolan och har ambitioner, men samtidigt ställer de krav på oss att klara vår del som är det ekonomiska ansvaret för att täcka studiekostnaderna för skolmaterial, transporter, kläder, mat och fickpengar. Vi tar detta ansvar på största allvar, då vår målsättning är att ge dem det stöd de behöver för att klara sig i livet och en utbildning är en mycket viktig del av detta.

En hälsning från Jimena i Bolivia

Jimena, som är pedagog och en av ledarna på hemmen skriver följande: ”Tack alla ni som med så stor kärlek och så stort hjärta arbetar med oss i dessa två projekt för flickor och pojkar. Trots det stora avståndet till er står vi ändå varandra nära. Tack för den kärlek ni visat för våra barn här i Bolivia under året. Vi vill alla önska er Guds välsignelse och en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År.”
/Jimena

Barnens högtid är här!

Julen är en högtid om framtiden och att vinden kan vända. Vi hoppas på bättre tider och det kommer goda nyheter. Julen handlar om glädje, hopp, förväntan, kärlek och vänskap. För mig handlar julen på många sätt om en ny chans i tiden som kommer. Precis därför kan jag med handen på hjärtat säga att julfirandet för barnen i Bolivia är det allra finaste uttrycket för julens budskap som jag har varit med om. Barnens förväntan och glädje är extatisk och allas ögon tindrar. Jag undrar om några av våra nya barn sover gott natten innan julafton? Många av dem har faktiskt aldrig firat jul innan de kom till oss. De minsta barnen når knappt upp till julbordet och de måste få hjälp av någon av de större för att få i sig maten. De äldre barnen försöker vara lite tuffa och inte visa för många ansiktsuttryck när de får sin julklapp. Men ett är säkert; alla njuter! Jag tror att det kan vara en stark upplevelse för våra barn att faktiskt få hoppas, att få ha förväntan och känna att drömmar kan gå i uppfyllelse. De får faktiskt en julklapp, de får god mat och festen urartar inte i fylla och slagsmål. Alldeles för många barn, och även vuxna, upplever gång på gång att det inte är någon idé att hoppas, att det inte är någon idé att tro att livet blir bättre för besvikelserna har varit alltför många. Därför är och ska julen vara barnens högtid. För barn ska drömma, de ska hoppas och de ska ha förväntan på livet! Genom julen kan vi påminna dem om det och vi kan genom handling visa att vinden kan vända och att det är hopp för framtiden./Viktoria Wrengbro

Var med och fira jul och nyår tillsammans med barnen i Bolivia!

Önskar du att ditt jul- nyårsfirande också skall bli till glädje för barnen på pojkhemmet El Arca och flickhemmet Rosa de Sarón i Bolivia?
Då kan du vara med och ge en gåva till Barnens RäddningsArks jul- och nyårs firande i Bolivia så att vi kan genomföra det som våra pojkar och flickor längtat efter hela året: