Barn utan identitet

Våra hem är ett skydd och en räddning för barnen. I tillägg till allt ont de upplevt i tidig ålder, kommer många barn till oss med ett fingerat namn och utan födelsebevis. De finns inte registrerade och därmed har de inga rättigheter, ingen rätt till skolgång eller sjukvård. De är små bolivianska medborgare som är synliga men officiellt icke existerande och helt oskyddade. När de kommer till oss, blir det vår uppgift att kämpa för att de skall få en identitet och en plats i samhället. Det är ett tidsödande arbete, men otroligt viktigt.

En jul- och nyårsfirande med glädje och varm gemenskap.
Den glädje barnen fick uppleva tillsammans under jul och nyår går inte att beskriva i ord. Bilderna får istället tala till oss. Att se barnen fira och glädjas tillsammans som en stor familj, är helt fantastiskt och värmer våra hjärtan. Att barnen får uppleva julfirandet som en högtid fylld med förväntningar, glädje och spänning är så värdefullt och något vi prioriterar högt.

Vilken enorm kontrast till ett tidigare liv då de var övergivna och levde i djup misär. Det är för dessa barn vi har våra hem. De ska få goda barndomsminnen och de ska få uppleva att de är älskade.

Tack alla ni som gav ert stöd så att de fick uppleva en jul och nyår med så mycket gemenskap och glädje!

Maya, 21 år, som tidigare varit på hemmet under flera år, firade också julen med oss. Hon kom till oss som övergiven när hon var 12 år. Efter att ha tagit gymnasieexamen och gått vår frisörskeutbildning lämnade hon hemmet 2023 för att börja arbeta på en frisersalong. Nu planerar Maya att studera vidare och sedan söka arbete på dagis.

Julen blir en speciell högtid för syskon
När familjen med föräldrar inte längre finns blir, kärleksbanden mellan syskon extra starka. De har varandra i livet och framtiden. Det är speciellt glädjande att se syskonen fira jul tillsammans. Kevin jobbade som servitör på en restaurang några dagar under jullovet. När han fick sin lilla lön köpte han en klänning till sin lillasyster Arminda som hon fick av honom i julklapp. Det kallas syskonkärlek!

Atmosfären måste upplevas för att man skall förstå!
Oddvar Bauge från Norge, med mångårig erfarenhet av arbete i Bolivia där han bodde i djungeln med sin familj i 9 år, berättar om sitt besök på hemmen:
”Detta besök blev en ny bekräftelse på ett stort arbete som vuxit fram under många år.
Jag har tidigare besökt hemmen vid tidigare tillfällen.

Nu fick jag åter igen komma på besök tillsammans med min dotter Anja och hennes väninna Evy.
För många år sedan var jag tillsammans med Ana-Mariá, Jimena och Javier under en matutdelningen bland barnen som levde på gatan. Ana-Mariá som är beroende av sin rullstol skulle över den trafikerade gatan. Då kom det ett gäng gatubarn som stoppade trafiken för att hon skulle komma över vägen. Vi kom fram till en plats där barnen var samlade och sniffade skolim. Lukten av lim var kväljande! Barnen kom fram och kramade om oss av tacksamhet att få besök och lite mat.

Från denna bakgrund kom flera av barnen till hemmen. Jag frågade mig själv vad som skulle bli av dessa barn.

Efter några år kom jag tillbaka till Bolivia igen och då mötte jag en ung man som vuxit upp på pojkhemmet och flyttat ut. Han ville att jag skulle följa med hem så han fick visa vart han bodde och där han hade sin verkstad med maskiner så han kunde tillverka arbetshandskar. Han köpte skinn som han sedan garvade och gjorde handskar av. Jag fick ett par med mig som jag har hemma.

Ytterligare några år senare reste jag till Bolivia igen. Den här gången var min vän Kåre med. Tillsammans installerade vi ett bageri på flickhemmet som jag nu åter igen fick se välbevarat och i full funktion. Vilken glädje!

Vi fick också möta pojkar och flickor som går på yrkesutbildningar, gymnasium eller studerar på universitet. Nu fick jag svar på vad det blir av alla dessa barn!

Jag mötte lyckliga barn i den kärleksfulla atmosfär som råder på hemmen. Atmosfären och det pulserande livet kan inte fotograferas, det måste upplevas. Vi fick se barnen växa upp i en varm kristen miljö som är räddningen och hoppet för alla dessa barn.

Javier och Jimena som leder arbetet, tillsammans med alla övriga, har detta som sin livsuppgift. Arbetet är också beroende av oss alla som tar det ekonomiska ansvaret.
Den sista kvällen fick vi möta några av dem som flyttat ut från hemmen och hade arbeten.

De var också gripande att se hur de hade kontakt med varandra som syskon och tillhörde en församling.

De berättade också för oss om sin bakgrund och vilken förändring och möjlighet de fått på hemmen.
Jag ser att arbetet innebär en total förändring för dessa barn och ungdomar.
Hur länge kan detta arbete pågå? Vad är framtiden? Det fortsätter så länge det finns människor som ger sina liv till detta arbete och oss alla som stöder ekonomiskt. Låt oss tänka på alla dessa barn och be om Guds välsignelse över deras liv”.
Från mitt hjärta
Oddvar

”Kan inte vi också få ett hem?”
Det har gått många år sedan jag fick den frågan från en ung sniffande flicka som levde på gatan. Frågan ställde mig mot väggen och utan att tänka mig för, svarade jag henne att vi skulle se till att även de skulle få ett hem. Då hade vi redan ett hem för pojkar.

Vi kunde hålla detta spontana och ogenomtänkta löfte, och 2002 fick vi möjlighet att hyra ett hus och ta emot de första flickorna från gatan. Det var ett stort ögonblick.

Snabbt fylldes huset med unga flickor. Vi köpte våningssängar och lade ut madrasser på golvet.
Efter bara en kort tid hade vi över 30 flickor som bodde under mycket enkla förhållanden. Vi anställde personal för att möta flickornas enorma behov av vård, omsorg och kärlek. Naturligtvis också för att komma bort från att sniffa skolim och våldet på gatorna.

Åren har gått och gett oss så mycket glädje i livet. Vi älskar vår uppgift som lagts på våra hjärtan och som vi nu gjort i 33 år.

Det började med att vi tillsammans med Ana María delade ut bröd och bananer till barnen som levde på gatan och i parker i början av 1990-talet.

Vi besökte dem i små slumläger och i mörka skjul (Telos) där de sov med sina barn i stanken av smuts och skolim som de sniffade. Det var lätt för oss att möta barnen eftersom Ana María kände de flesta sedan tidigare.

På våra två hem kan vi nu ge barnen den framtid som de annars aldrig hade haft.
I dag arbetar vi preventivt för att förhindra att barnen börjar leva på gatan i totalt utanförskap.

De kommer till oss i tid innan de hamnar på gatan i missbruk, våld, sjukdomar som alldeles för ofta får ett tragiskt slut i unga år.

Vi har sett det med egna ögon!
Jörgen och Solveig

Behov
De politiska oroligheterna fortsätter i Bolivia och därmed också en mycket instabil ekonomi i landet. Den förre presidenten sitter nu i fängelse tillsammans med ett par av hans ministrar och Bolivia har en ny regering.

Den nya regeringen har beslutat att höja bensinpriset med 100 % och dieselpriset med hela 300 % för att stärka stadskassan. Tidigare var bränslet kraftigt subventionerat av staten. Genom detta har priserna stigit kraftigt och det drabbar oss och de stora inköp vi gör till våra hem.

Vi önskar att vi slapp skriva om de ekonomiska behoven, men vi måste också ta ansvaret och informera om verkligheten.

Utöver de dagliga behoven skall vi nu också köpa in en stor mängd skolmaterial till barnen för hela året.

Stöd Till Barnens Framtid!