Nyhetsbrev 3-2016
Familjen och livet på Rosa de Sarón
Flickhemmet Rosa de Sarón är ett hem, men framför allt är det en familj.
Det sjuder av liv och aktiviteter och glädjen hos flickorna vittnar om att här känner de sig trygga. Här har de kamrater och här har vi personal som är deras omsorgspersoner, rådgivare och förebilder. Här får flickorna en framtid och en chans att förverkliga sina drömmar. De är talangfulla och skapande tjejer på olika områden som med glädje visar upp vad de kan.
Att gå runt på hemmet efter att flickorna kommit hem från skolan och se alla olika aktiviteter är helt fantastiskt. Flickorna hjälps åt och gemenskapen vittnar om en familj, om än den är stor. Visst uppstår det problem ibland, men det är helt normalt att det gör, och då är det viktigt att vi har kompetent personal och att flickorna är trygga och vet att alla vill dem väl.
Flickorna planterar på Rosa de Sarón
Tillsammans med flickorna har personalen planterat nya blommor och fruktträd. Ana María, som är kunnig på trädgårdsarbete och olika växter, vakade så att allt gick till på rätt sätt och plantorna kom på rätt plats. Flickorna grävde, planterade, hämtade gödsel hos grannen och vattnade. Lukten av färsk kogödsel spred sig på Rosa de Sarón. Nu hoppas vi att allt skall slå rot, växa, blomstra och bära frukt i framtiden som bland annat citron, apelsin, chirimoja, guayava, avokado, vindruvor, persika, aprikos, pakai, maracuya, mandlar, och den starka kryddväxten aji.
Fernando, färdig industriingenjör!
Fernando kom till pojkhemmet när han var 4 år. Genom åren har vi sett honom växa, utvecklas och imponerats av hans målmedvetna studerande.
Det har inte varit lätt alla gånger, men Fernando har kämpat sig igenom alla svårigheter och äntligen kom den stora dagen då han tog sin examen som färdig industriingenjör. Åter igen får vi glädja oss över att se resultat av vårt långsiktiga arbete att ge skola och utbildning till alla våra pojkar och flickor.
På bilden syns Fernando tillsammans med Ana María och Javier.
Hjälp Oss Hjälpa Barnen
Mot alla odds!
Med den stora, varma matgrytan i bilen kör vi ner till området där vi vet att gatubarnen håller till. Gatubarnen ligger på refugen på gräsmattan i små grupper. Alla är starkt påverkade av skolim som de sniffar oavbrutet. Några ligger helt utslagna och märker inte att vi kommer. Vi lyfter ut matgrytan och bär den över vägen och upp på refugen. Jag kör fram Ana María i sin rullstol så hon kan prata med ungdomarna medan vi börjar dela ut maten. När jag ser Ana María samtala med ungdomarna börjar jag tänka på hur Barnens RäddningsArks arbete började för 28 år sedan…
Ända sedan 1983 har Ana María kämpat på de svagas sida. Det började med att hon uppsökte missbrukare på gatan som hon efter en tid fick möjlighet att erbjuda ett hem där de blev rehabiliterade och starta om sina liv på nytt. Ana María såg även det enorma behovet bland barnen som levde på gatan och som ofta kom till hennes hem för att få hjälp. Hennes port var känd bland gatubarnen och de visstse att den alltid var öppen för dem. De visste att hem till henne kunde de alltid komma och mötas av kärlek. Där fanns alltid lite mat att få och där fanns Ana María som lyssnade och gav dem tröst och råd.
Ana Marías hängivna arbete för människor i nöd har uppmärksammats flera gånger under årens lopp. Hon har fått tre internationella priser, bland annat av FN, och hon har även fått lokala utmärkelser i Bolivia. Det har skrivits tidningsartiklar om hennes mångåriga kamp för barn och ungdomar som lever mitt i samhället, men som ingen vill veta av. Förra året fick arbetet i Bolivia ett fantastisk erkännande när två representanter från den bolivianska regeringen besökte flickhemmet Rosa de Sarón. Regeringen hade valt ut våra två hem som det bästa exemplet i Cochabamba på hur man kan hjälpa barn som kommer från svårt utsatta situationer.
Sedan vi började samarbeta med Ana María i 1993 har många barn fått akut hjälp på gatan och många barn har bott på våra hem genom årens lopp. I dag har vi två hem där 80 barn får omsorg, skolgång och en ny chans i livet! Allt detta startade med en kvinnas hjärta för de utslagna och hennes okuvliga vilja att kämpa för deras rättigheter!
Konsert i Edsbyn för barnens rätt till ett liv och en framtid i Bolivia!
Det blev en fantastisk kväll i Öjeparken i Edsbyn då Little Old Hometown Band spelade både country, gospel och rock för en stor och entusiastisk publik. Under konserten fick alla möjlighet att skänka eller Swisha in en gåva till Barnens RäddningsArk. Summan som kom in dubblerades sedan av företaget Lindberg AB i Edsbyn!
– Detta var vår största satsning hittills, berättar Josef Lindberg. – Vi har spelat sedan 2009 och är 15 personer i bandet, alla från Edsbyn. Vi har fri entré till våra konserter och samlar alltid in pengar till något välgörande ändamål.
Konserten inbringade den fantastiska summan av 78 000 kr till Barnens RäddningsArk i Bolivia!
Ett stort tack till alla er som deltog och var med och gjorde konserten till hjälp och glädje för gatubarnen i Bolivia.
Felicidad, en av våra trofasta medarbetare
Felicidad har arbetat med oss i över tjugo år! En gång i veckan handlar Felicidad frukt och grönsaker på den stora marknaden i Cochabamba till pojkhemmet El Arca och flickhemmet Rosa de Sarón. Redan vid 3-tiden på morgonen åker Felicidad hemifrån med lokalbussen den långa vägen till marknaden. Det tar flera timmar för henne att göra inköpen. Hon kan marknaden utan och innan och förhandlar alltid fram de bästa priserna för dagen. När hon handlat färdigt får hon hjälp av en chaufför att köra ut allt till hemmen. Vi har många munnar att mätta och Felicidad gör ett otroligt viktigt jobb för att alla skall få frukt och grönsaker för hela veckan. All mat lagas på hemmen och barnen får det de behöver för att växa och få energi till skolgång och andra aktiviteter.
Tack Felicidad; du gör ett fantastiskt arbete!
Folket behöver mig!
Jag glömmer aldrig den unga ryska sjuksköterskans förvånade blick och hennes svar på min fråga. Först skämdes jag över min fråga, men senare insåg jag att hennes svar lärde mig något som fått betydelse i mitt liv, och var glad för att jag ställt frågan…
Det var någon gång i mitten av 90-talet, det var vinter och kallt och vi besökte ett litet sjukhus på ön Kegostrov utanför Archangelsk. Vi körde över isen, på den plogade vintervägen tillsammans med några ryska vänner, för att besöka ett sjukhus som bland annat hade behov av mat till patienterna. Det var ekonomisk kris i Ryssland och folket fick inte ut sina löner och pensioner. Vi gick runt på sjukhuset och mötte både patienter och personal. Vi såg behov på alla områden. De saknades utrustning, medicin, mat och personalen hade inte fått ut sina löner på flera månader. Det var då jag mötte sjuksköterskan och frågade henne varför hon fortfarande jobbade kvar när hon inte fick ut någon lön? Hon såg på mig förvånad och svarade lugnt: därför att folket behöver mig! Sedan gick hon in till patienterna i en sjuksal och jag stod kvar med hennes svar: Folket behöver mig! Orden av yrkesstolthet och medkänsla om sina patienter lärde mig något om äkta omsorg och solidaritet. Det var inte bara vackra ord, det var ord som omsattes i praktisk handling. Visst skall arbetaren ha sin lön, men det finns situationer där vi måste göra något utan att tänka ekonomi. Det finns en så stor rikedom av glädje och tillfredställelse i ideellt arbete!
/Jörgen
Årets jul!
Kanske du redan nu börjat tänka på vad du vill ge till jul. Vårt förslag är att du är med och hjälper oss att ge barnen på våra hem en oförglömlig jul även i år. Julen är något som alla ser fram emot och längtar efter. Julfestivalen då barnen uppträder för varandra, julmiddagen, julklapparna och naturligtvis nyårsfirandet. Förra året kunde vi själva vara med och se alla barnen fira julen tillsammans. Vilken glädje!
Var gärna med och ge ditt stöd till det stora julfirandet för alla barn, ungdomar och ledare!
Hjälp Oss Hjälpa Barnen